'Fortes fortuna adiuvat'

Historien tar sin början i de gamla ursvenska landskapen Västergötland och Småland.

Släktens stamfader, Anders Hansson Friis, föddes 1636 under drottning Kristinas förmyndarregering och kom under sin levnad som yrkesmilitär att tjäna samtliga tre karolinska regenter: Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII.

När drottningen tämligen oväntat abdikerade 1654 blev hennes kusin och tronarvinge, Karl (X) Gustav av Pfalz-Zweibrücken, kung av Sverige. Efter några efterlängtade fredsår som följde den Westfaliska freden 1648, vilken formellt avslutade det trettioåriga kriget, kom nu Sverige återigen att rusta för krig.

Trots en mycket svår tid med enorma umbäranden för befolkningen innebar denna tidsepok också en stor möjlighet att göra karriär inom den växande stormaktsstaten. Just så var fallet för prästsonen Anders Hansson Friis.

År 1655, vid 18-19 års ålder, dyker han för första gången upp i armén. Initialt med titeln mönsterskrivare, en slags civilmilitär tjänsteman med underofficers rang vars huvudsakliga uppgift var att sköta rullföring och kassatjänst. Truppenheten var och kom under hela hans militära bana att förbli Skaraborgs infanteriregemente, ett av de ursprungliga svenska infanteriregementena som finns nämnda i 1634 års regeringsform och som bildades på 1620-talet på Gustav II Adolfs direkta order.

Anders Hansson Friis deltog i de s.k. nordiska krigen under Karl X Gustav åren 1655-1661 som utkämpades mellan Sverige och Polen, Ryssland, Österrike, Brandenburg samt Danmark där han som mest avancerade till regementskvartermästare. Krigsslutet i och med Karl X Gustavs plötsliga död 1660 innebar helt naturligt i linje med dåtidens villkor att möjligheterna till snabba militära karriärer i princip avstannade. Kriget utgjorde vardag under stora delar av 1600-talet och rikets expansion och underhåll byggde inte på fred.

Genom det s.k. skånska kriget 1675-1679 under Karl XI´s regim mot i huvudsak Danmark och Brandenburg kom naturligtvis efterfrågan på rutinerade krigsbefäl återigen snabbt att öka. Kriget kulminerade för Anders Hansson Friis del i och med slaget vid Lund 1676, där han sårades mycket svårt. Han utnämndes till kapten året efter, i mars 1677.

För sina insatser i rikets tjänst adlades han den 16 augusti 1695 av Karl XI under namnet Leijoncreutz och introducerades på Riddarhuset 1697 med nummer 1335. Genom ödets nycker slöt han dock själv sin ätt på svärdssidan på sin dödsbädd. Anno 2008 väcktes namnet återigen upp från historiens slummer - precis 300 år efter att de sista, inom äktenskapet födda, manliga ättlingarna av familjen Leijoncreutz fått sätta livet till på de blodiga slagfälten på andra sidan Östersjön.

På det Leijoncreutzska vapnet finns bland annat en kanonkula avbildad. En klar visuell åminnelse av stormaktstidens krig och umbäranden i allmänhet och slaget vid Lund i synnerhet. En tid då lyckan kunde stå den djärve bi.

---

Leijoncreutzska Släktföreningen - Box 223 - 182 06 Djursholm